Sverige lyckades inte knipa bronsmedaljen i sitt hemma-VM. Efter en tung förlust med tre bollar mot Spanien mötte målvakten Andreas Palicka upp i den mixade zonen efter matchen där han pratade om känslorna och framtiden i landslaget.

Lagkaptenen Andreas Palicka var besviken efter förlusten mot Spanien med 36-39. Sverige tappade matchen i andra halvlek och därmed också en möjlig bronsmedalj på hemmaplan.

– Det känns inte alls bra. Jag är ledsen, jättebesviken och väldigt tom. Det är svårt att säga något vettigt och göra en vettig analys så här snabbt efteråt, säger Palicka i den mixade zonen efter matchen.

22 650 personer slöt upp på Tele2 Arena för att se bronsmatchen. Ljudkulissen var hög och stämningen på topp. Och landslaget vill gärna påtala sin tacksamhet till alla fans som stöttat laget på vägen.

– Först och främst kan jag säga att vi är otroligt tacksamma, det har varit en ära att få spela för den fantastiska publiken både här i Stockholm och i Scandinavium. Vi tar oss till en VM-semifinal, det är fantastiskt bra gjort, säger Palicka och fortsätter:

– Men vi kommer inte upp i vår maxnivå över 60 minuter varken i semifinalen eller idag och har inte marginalerna med oss. 

Palicka själv fyller 37 år i sommar men stänger ingen dörr för en fortsättning i landslaget. Så länge kroppen håller och landslagsledningen vill ha honom så spelar han gärna. Samtidigt som han betonar att det är svårt att tänka klart på ett sånt beslut tätt efter en känslosam bronsmatch.

– Det finns inget vettigt att säga om det, precis som jag brukar säga så här tätt efter ett mästerskap. Det är hem och kolla om man är tillräckligt bra om ett år först och främst. Sen får vi se vad framtiden har att utvisa. Det ser bra ut på målvaktsfronten just nu med “Tobbe” (Thulin), “Äpplet”, Fabian Norsten och Peter Johannesson med flera, säger han.

– Jag brinner för svensk landslagshandboll och njuter varje gång jag spelar här. Det enda som spelar in i beslutet om jag fortsätter eller inte är: 1. Om ledningen tycker att jag är tillräckligt bra. 2. Om jag känner att jag klarar av det.

– Ni har sett mig spela handboll. Ni vet att jag inte spelar som den lugnaste av alla. Så länge jag känner att jag kan göra det jag vill med min kropp så vill jag spela handboll.